Glad första maj!

För andra året i rad tvingas vi fira ett annorlunda 1 maj. Men vi ställer inte in - vi ställer om. Istället för ett traditionellt 1 maj-tal, så gav vi rösten till medlemmarna som tillsammans är vår rörelse - arbetarrörelsen. Se årets firande här!

Content made on Kapwing

”Kamrater. Vänner. SSU:are. Vuxensossar.

Den första maj 1890, en strålande solig vårdag, samlades uppemot 50,000 människor på Gärdet i Stockholm för att lyssna på August Palm och andra av arbetarrörelsens pionjärer. Då demonstrerade man i kampen för åtta timmars arbetsdag. Hjalmar Branting avslutade sitt kamptal med de bevingade orden: ”Men man må icke tro, att det är slut med detta – nu först börjas det!”

Och så blev det. Man vann kampen om åtta timmars arbetsdag. Och sedan den dagen har första maj firats ytterligare 130 gånger i vårt avlånga land. Upp och ned längs gatorna har vi vandrat medan våra budskap ekat mellan husväggarna. Parker och torg har färgats röda av våra banderoller och våra fanor. Och i över 80 år har första maj varit en helgdag för alla Sveriges arbetare.

Det har blivit arbetarrörelsens högtidsdag, en glädjens dag då vi samlas för att fira våra triumfer och segrar. Men det är också en kampens dag, en dag då vi påminner om vår pågående strävan efter ett rättvisare, ett tryggare och ett starkare samhälle.

Men just den här dagen kan vi inte samlas. För andra året i rad tvingar en global pandemi oss till avstånd. Till avstånd från varandra, så att vi inte kan kroka arm i sång, eller omfamna våra vänner.

Men vår rörelse, arbetarrörelsen, stannar aldrig. Vi byggde landet, och vi bär det ännu. Aldrig har det varit så tydligt som under det senaste året. För under Coronapandemin har alla Sveriges arbetare visat hur oumbärliga de är. Så när vi inte kan hålla ett traditionellt första majtal, så ger vi i stället rösten till vår rörelse – arbetarrörelsen.

Coronapandemin har med all tydlighet visat vilka det är som bär upp samhället. Det är vårdpersonalen som sliter dag som natt. Det är bussförarna som hjälper dem till arbetet. Det är livsmedelsarbetarna som fyller på hyllorna i butikerna. Det är omsorgspersonalen som sliter ut sina kroppar för att vårda våra äldre.

Det är transportarbetarna som får samhället att rulla. Det är lokalvårdarna som gör våra arbetsplatser tryggare. Det är personalen i förskolan och skolan som tar hand om våra barn. Utan er skulle Sverige ha stannat. Ni har visat prov på fantastisk styrka, och har gjort enorma insatser.

Men pandemin har också blottat bristerna i vår gemensamma välfärd. Genom privatiseringar, utförsäljningar och underfinansiering så har välfärden långsamt försvagats.
Det får vara slut med den tiden nu. Nu är istället tiden kommen för att bestämma vad vi vill bygga för samhälle efter pandemin.

Vår prioritering har varit glasklar i över 130 år: Välfärden först. Det är genom en trygg välfärd, som alla betalar till efter förmåga och nyttjar efter behov, som vi skapar ett tryggt samhälle. Ett samhälle som håller ihop. Som ger dig trygghet genom hela livet. Vid födseln och i skolan. När du blir äldre eller när du blir sjuk. Den starka välfärden är grundbulten för det trygga samhället. Därför sätter vi alltid välfärden först – igår, idag, och imorgon.

Många av de som står i frontlinjen mot den ännu pågående Coronapandemin är kvinnor. Kvinnor som har burit upp vårat samhälle i denna tuffa tid, som de har gjort i alla tider. I år är det 100 år sedan som de stod i frontlinjen för en annan kamp, den om kvinnlig rösträtt. Det var i september 1921 som alla Sveriges kvinnor – efter lång och röststark kamp – fick gå till valurnorna och göra sin demokratiska röst hörd för första gången.

Mycket har förändrats och uppnåtts under de hundra år som har gått sedan dess. Vi socialdemokrater har genomfört reform efter reform för att förbättra jämställdheten. Barnomsorgen. Föräldraförsäkringen. Avskaffad sambeskattning.

Men det finns mycket kvar att göra. Jämställdhet handlar i grund och botten om alla flickors och kvinnors trygghet. Under 2021 har vi påmints om att alltför många kvinnor inte kan känna sig trygga och säkra ens i sitt eget hem. Det är oacceptabelt. Hela samhällets samlade kraft behövs för att motverka detta.

Kampen för jämställdhet handlar om att alla ska ha samma förutsättningar, och det kan vi bara uppnå om alla känner trygghet. På jobbet, på gatan, i hemmet. Först då kan vi luta oss tillbaka, men den dagen är inte här. Till dess så kommer vi att fortsätta vår kamp för sann jämlikhet och ett tryggt samhälle. För alla.

För andra året i rad får vi fira första maj på olika håll. Men som Palme sa:

”Vi ses igen, kamrater! Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik.

Vi ses igen i valstugan, dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken, vid bråten av valsedlar och broschyrer, med ivriga människor som frågar och skall få svar.

Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Framför Konsum, i planteringen, på torget, i hörnet mot Storgatan, vid fabriksgrinden klockan 7 en kulen morgon.

Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap.

Vi ses igen, kamrater.”

Ett stort tack till årets 1 maj-talare:
Maija Kohtanen, Kristina Drotz, Robin Andersson, Mona Hammad, Ulrika Falk, Hanna Stymne Bratt, Anders Lidén, Lenneke Sundblom, Christer Hallingström, Ingrid Markström, Sverker Nyman.

facebook Twitter Email